Jahapp. Så var det med den saken.

Även fast jag använde Leila Lindholms recept blev de inte alls proffsiga.


Fast det kan bero på att vi inte hade samma recept på muffinsarna.

Det är det nog.

Kan vi låtsas.
Lägger nog upp receptet sen, när jag har tid :)

Skrivpuff-Utmaning 263 "Skriv om att göra ett undantag"

Kundvagnen var trög att manövrera för en liten sjuåring. Hjulen krängde åt fel håll och rullade inte lika glatt som man kunde önska. Barnahänderna kramade handtaget och de bruna ögonen letade på hyllorna. Havregryn. Det var det hon behövde. Det enda faktiskt. Men flickan ville ta en kundvagn ändå.

Hon passerade mejerihyllorna, charkdisken och grönsaksavdelningen. Men havregrynen, var fanns dem? Dock ville hon inte fråga någon. Hon skulle minsann visa mamma att hon också kunde handla. Alldeles ensam. Utan hjälp.

Det gick lättare att styra kundvagnen nu, man var bara tvungen att alltid ha den lite mer åt vänster då man skulle svänga. Hon rundade precis den sista hyllan när hon kom underfund med detta. Och vad fanns på den hyllan om inte havregrynen? Fyrkantiga och proppfulla påsar i blått och vitt stod där, staplade på varandra. Flickans mun krökte sig i en lycklig båge. Äntligen.

Hon sträckte sig efter en påse. Men oj, den var ju tung! Inte så våldsamt tung förstås, men hon förväntade sig den lättare. Den lilla förvåningen var tillräcklig för att påsen skulle halka ur hennes händer. Med en dov duns föll den till marken.

Flickans ansikte fylldes av en klarröd rodnad när hon såg vad hon hade gjort. Påsen hade spruckigt. Gått i tusen bitar. Säkert en miljon, det skulle inte förvåna henne. Havregrynen hade strömmat ut över golvet i en ojämn cirkel. Hon svalde. Vanligtvis skulle hon gått och sagt till någon som jobbade där. Bett om förlåtelse eller så. Men inte nu. Tänk om de skulle bli arga på henne! Och tänk om mamma fick reda på det! Då skulle hon nog aldrig få gå och handla själv.

Hon skulle göra ett undantag. Med skammen som brände sopade hon in resterna från påsens innehåll under en hylla, tryckte in papperspåsen mellan vetemjölet och grahamsmjölet. Hon kände sig skyldig. Dum. Som en tjuv.

Flickan tog en ny påse havregryn och la ned i kundvagnen. Men glädjen över att gå till affären själv var som bortblåst. Nu var hon inte längre glad över att klara sig i affären sjäv. För det hade hon ju inte gjort, tänkte hon tyst.

Skrivpuff-Utmaning 262. "Skriv om att skvallra"

En solig sommardag i syrénbersån. Fåglarna kvittrar, precis som annars och blommorna utsöndrar en sötaktig doft. Ett vitt bord, några vita stolar. Några äldre kvinnor på sina dryga sjuttio sitter kring bordet. Sörplar kaffe, äter bullar.

- Men visst har Felicia, hon den unga, prydliga flickan, blivit lite kraftigare på sistone?
- Nu när du säger det så.. Det är precis vad jag också funderat på. Kan hon ha slutat med joggingen måntro? Hon brukar ju alltid jogga förbi min lägenhet på tisdagskvällarna men jag ser henne inte längre.
- Jag har för mig att jag såg henne gå till simhallen häromdagen. Hon kanske bara har bytt träning? Eller tränar mindre?
- Jag för min del tycker att hon bara blivit rund om magen.
- Men Agda, vad är det du säger! Hon är ju bara sexton år, inte är hon gravid!
- Inte? Har du sett hennes mage?
- Ja det har jag, men om det är något i den så är det inte en bebis i alla fall.

Tystnad. Värdinnan reser sig.

- Någon som vill ha påtår? Eller ska jag kanske hämta några fler hallongrottor?
Soliga leenden från de tre gästerna. Värdinnan går inåt huset. Debatten fortsätter.

- Min vänninna, Ruth, håller hursomhelst med mig. Hon tycker också att Felicia ser ut att vara havande.
- Snälla Agda, hon är inte gravid, det kan jag försäkra dig om.
- Men hon kanske har rätt...
- Lisen, inte du också!
- Jo, men hon ser faktiskt lite misstänksamt rund ut.

Värdinnan återvänder. Brickan är full med nya kakor. Något triumferande ligger över hennes ansikte.

- Vet ni vem jag såg jogga förbi? Felicia! Och inte är hon havande inte. Det kan jag lova. Sådär ser man inte ut när man väntar barn.

Jag ska baka cupcakes.

Nu jävlar.

I söndags såg jag att vi hade 200 g Philadelphiaost i kylen. Jag har en stark känsla av att det är det som saknas då jag försöker göra cupcakes. Jag har inte Philadelphia i glasyren.

Så nu jävlar.

Nu ska jag få revanch. Jag SKA göra ett par perfekta cupcakes. SKA.

Ja, nu jävlar.

Kanske lite väl många svordomar... Men jag är HUR peppad som helst. Får se hur länge det håller i sig.

Om de inte blir perfekta gör jag något drastiskt.

(I vilket fall kommer jag lägga upp bilder på mitt resultat :) )

Vänta bara, Leila Lindholm :)

Hej!

Jag vet att mina inlägg inte är nå intressanta, men det kommer. Typ. Får jag hoppas. Orkar i alla fall inte skriva så mkt nu, är ganska trött..

Men nån gång ska jag berätta om räserkillen på min träning. Haha :P

Hursomhelst ska jag nu göra en kopp babychino och krypa upp i soffan framför TVn :D Mysigt :)

'errå < 3

Min klocka är borta.

Så jag känner mig helt handikappad. Som när man förlorat en arm.

Eller nått.

Efter träningen :)

Hejsvej!

Nu är jag hemma efter träningen (har varit hemma någon dryg timma) och har precis proppat i mig en bit kladdkaka med vippsgrädde :D MUMS säger jag bara.

I slutet av träningen körde vi en stafett i två lag och mitt jag vann ;D Haha vi fick en varsin kexchoklad. Det är lätt att göra mig glad på det sättet.

Hursomhelst ska jag inte babbla på mer, inte en kotte är ju intresserad av att läsa dethär. Får återkomma imorgon när jag har något vettigt att skriva ;)