Skrivpuff-Utmaning 263 "Skriv om att göra ett undantag"

Kundvagnen var trög att manövrera för en liten sjuåring. Hjulen krängde åt fel håll och rullade inte lika glatt som man kunde önska. Barnahänderna kramade handtaget och de bruna ögonen letade på hyllorna. Havregryn. Det var det hon behövde. Det enda faktiskt. Men flickan ville ta en kundvagn ändå.

Hon passerade mejerihyllorna, charkdisken och grönsaksavdelningen. Men havregrynen, var fanns dem? Dock ville hon inte fråga någon. Hon skulle minsann visa mamma att hon också kunde handla. Alldeles ensam. Utan hjälp.

Det gick lättare att styra kundvagnen nu, man var bara tvungen att alltid ha den lite mer åt vänster då man skulle svänga. Hon rundade precis den sista hyllan när hon kom underfund med detta. Och vad fanns på den hyllan om inte havregrynen? Fyrkantiga och proppfulla påsar i blått och vitt stod där, staplade på varandra. Flickans mun krökte sig i en lycklig båge. Äntligen.

Hon sträckte sig efter en påse. Men oj, den var ju tung! Inte så våldsamt tung förstås, men hon förväntade sig den lättare. Den lilla förvåningen var tillräcklig för att påsen skulle halka ur hennes händer. Med en dov duns föll den till marken.

Flickans ansikte fylldes av en klarröd rodnad när hon såg vad hon hade gjort. Påsen hade spruckigt. Gått i tusen bitar. Säkert en miljon, det skulle inte förvåna henne. Havregrynen hade strömmat ut över golvet i en ojämn cirkel. Hon svalde. Vanligtvis skulle hon gått och sagt till någon som jobbade där. Bett om förlåtelse eller så. Men inte nu. Tänk om de skulle bli arga på henne! Och tänk om mamma fick reda på det! Då skulle hon nog aldrig få gå och handla själv.

Hon skulle göra ett undantag. Med skammen som brände sopade hon in resterna från påsens innehåll under en hylla, tryckte in papperspåsen mellan vetemjölet och grahamsmjölet. Hon kände sig skyldig. Dum. Som en tjuv.

Flickan tog en ny påse havregryn och la ned i kundvagnen. Men glädjen över att gå till affären själv var som bortblåst. Nu var hon inte längre glad över att klara sig i affären sjäv. För det hade hon ju inte gjort, tänkte hon tyst.